Midvinter - Dodfodd

Ensam i nattens timma jag är Försvagad av sorgen som inom mig tär Oviss jag fruktar, allt inom mig svider Tvivlar att någon kan se hur jag lider I mörkrets vagga, jag stillat mig till ro Där ljuset ej finns, med sin förödande klo Försöker att hela mitt sargade sår Men sorgen först dör då hjärtat ej slår Plågad av sorgen, tung som jag bär Trånar efter mitt förgäves begär Hopplöst jag söker mig en väg att finna Förstår då klart att jag måste försvinna Ensam i nattens timma jag är Oviss jag plågas, gråter och svär Bländad av ljuset det falska, det svaga Önskar svunnen tid åter till taga Söker svaret på livets prooblem Inser dock att tiden är för sen Förbannar att livet har varit mig givet Försvagad av såret, sargat och rivet Ensam i nattens timma jag är Så livets röda lina jag skär Blodet jag offrar för en lösning att finna Förstår då klart att jag måste försvinna