Текст песни Garmarna - Vanner Och Frander

Текст:

Vänner och Fränder Vänner och fränder de lade om råd Hur de skulle gifta bort sin fränka i år Uti rosen Lade om råd Hur de skulle gifta bort sin fränka i år Dig vill vi giva en kungason till man Som haver mera guld än lille Roland haver land Om lördan och söndan budet utgick Om måndan och tisdan skull skådas vad hon fick Om onsdan och torsdan blandades vin Om fredan och lördan dracks hederdagen in De drucko i dagar de drucko i två Men inte ville bruden åt sängarne gå De drucko i dagar de drucko i tre Men inte ville bruden åt sängarne se Då kom där in en liten sjödräng Och han var allt klädd uti blå kjortelen Han ställde sig vid bordet och talade så Jag ser endast masterna som där gå Så lyster det Jungfrun aåt högan loflet gå Så springer hon den vägen mot sjöastranden låg Hon sprang uppå stenar hon sprang uppå tå Men aktade sig väl för böljorna de blå Så bjödo de henne i skeppet in Och bjöd henne att dricka båd mjöd och vin Jag ser jag ser på dina vita fingrar små Att vigselring ej suttit på den förrän igår Jag ser jag ser på dina guldgula hår Att brudekrans ej suttit på dem förrän igår Jag ser jag ser på dina snövita bröst Att de ej har varit någon småbarnatröst Och Jungfrun hon lägger sig vid lille Rolands sida Hon känner sig varken sorgsen eller kvida Uti rosen Lille Rolands sida Hon känner sig varken sorgsen eller kvida Друзья и сородичи Родичи собрались совет держать, За кого девицу из рода отдать. Дева-роза Совет держать, За кого девицу из рода отдать. «Будут в родне у тебя короли, У них золота больше, чем у Роланда — земли». В субботу весть по стране разнеслась, В понедельник уж стряпня началась. В четверг мед и пиво сгрузили в подпол, В субботу уж сели за свадебный стол. Пьют гости день, гуляют другой — Невеста в брачный покой ни ногой. Пьют день, и два, и три напролет — Невеста на брачное ложе нейдет. Бедный моряк тут заходит в дом — Синяя рваная роба на нем. Зашел моряк тот и сел за стол, О дальних гаванях рассказ повел. Невеста тут вышла тайком за порог И к морю пустилась бежать со всех ног. По скалам она пронеслась легко, Море бушевало внизу далеко. Ее на корабль капитан впустил, Медом и вином ее угостил. «Вижу по тонким пальцам твоим, Что кольца златые в новинку им. Вижу по золоту кос твоих, Что женский венец недавно на них. Вижу по белой груди твоей, Что детей кормить не доводилось ей». И с Роландом дева легла в ту ночь, Отбросив и стыд, и смятенье прочь. Дева-роза легла в ту ночь, Отбросив и стыд, и смятенье прочь.

;