Midvinter - Ett Liv Fornekat

I mörker jag stirrar med ont bråd i blick Förbannar världen och livet jag fick Då ljuset mig plågat, försvagat och bränt Jag önskar att livet mitt aldrig har hänt I mörker jag fann den styrka jag sökt Bländad av visdom och skönhet utsökt I skydd under mörkrets eviga fana Döden till sällskap har blivit min vana Aldrig mer fallen – under ljusets hand Aldrig mer fallen – farväl till livets band Aldrig mer fallen – under lögnens ord Aldrig mer fallen – farväl Moder Jord Min tillflykt jag fann i dödens borg Befriad från ljuset och livets sorg Kedjad till dess grund, förslavad jag är Med stolthet och styrka dess kedjor jag bär I mörkret jag fann den styrka jag sökt Bländad av visdom och skönhet utsökt I skydd under mörkrets eviga fana Döden till sällskap har blivit min vana Aldrig mer fallen...