Nasheim - Jag Fyller Min Bägare Med Tomhet

Jag fyller min bägare med tomhet, Jag dricker ur fördärvets strömmar, Och högtidligen svär jag vid oskuldens grav Att mot ljuset aldrig återvända. Kom - se mig då det mörknar. Kom - se, innan mina sista tårar Faller i kall jord Inte vad jag blev men var Mig är världen alltjämt tidlös, förlorad Jag fyller min bägare med tomhet, Andas svavelångor, plågas av etter. Lägger mig dock stillsamt i mänsklighetens grav Och sluter mina trötta ögon. Mig är självet än mer formlöst för var dag Jag fyller min bägare med tomhet, Jag dricker den torr på min vandring. Vart vägen än leder finns det ingen återvändo. Ingen återvändo.