Acacia (Swe) - Egocentrisk Isolation; Ett Absolverat Fragment

Jag flyr från realiteten Mitt helgarderade liv Frändskap, förälskelse Och härkomst blir till ånga Min inre röst vill harkla upp De immiga skulderna Istället kvävs dem och Dunstar bort i min fysik Konsekvenser förföljer mig Min osynliga skugga Men detta försummas Jag skyler min silhuett Jag forcerar dem ut mot kanten För en sista prövning En fråga om falskhet eller tillit Början eller slut När det brister blir de transparenta Och jag ser den sanna tonen Deras misslyckande blir min vinnande näring Och livsnjutning Jag konfronterar andra I min isolerade tillvaro Moder Jords dolda brister Frodas nu i min ögonvrå Det är ett enkelt val att sluta tro på ord Och istället klandra andra Låser in mina betingade ideal Kastar bort nyckeln in i framtiden Ett val som får en att Bemästra sin egna erosion Jag ska kliva upp ur den förseglade kaviteten Som har kostat mig mitt liv Har inte längre kraft till att finna lugn I normer och moral efter allt jävla dubbelspel Ändrar riktning och börjar gå Lämnar det vilsna och obetydande bakom mig Självförgudning blir min själsfrände Jag blir den som jag alltid har föraktat